Nisses Stenqvists begravning. Hoppets kapell. Skogskyrkogården. Stämningen är tung, dyster och mättad av sorg. Gösta Gierow reser sig ur bänken. Han har nyss varit sjuk och ser trött och lite skröplig ut. Gösta blundar och samlar sig. Solen tittar in genom ett av kapellets fönster. Gösta sträcker på sig, fylls av kraft och ser ut över församlingen. Så håller han ett glimrande tal till Nisse. I ett slag förvandlas begravningen från sorgehögtid till en ljus stund för alla fina minnen av Nisse. Får fortfarande gåshud när jag tänker på det.
Ett av många fina minnen av Gösta Gierow
This entry was posted in Människor and tagged Grafik, Gösta Gierow, IX-gruppen, Konstvärlden, Nisse Stenqvist. Bookmark the permalink.